Inbjudande Kärlekssamfund Erkänns Allsmäktigt
Igår hamnade jag på ett Öresundståg till Älmhult tillsammans med en söt tjej som heter Emma. Jag upptäckte hur snabba tåg är och funderade en stund på hur en sisådär trehundra år gammal kvinna skulle reagera om ett tåg susade förbi hennes fönster. Det slog mig efter en stund att den kvinna förstås skulle leva i framtiden, eftersom man förmodligen uppfunnit åldersförlängare då. Det slog mig också då att hon inte skulle bli det minsta förvånad om ett futtigt jättesnabbt tåg susade förbi hennes fönster; det skulle ju tillhöra hennes hypermoderna vardag.
Efter det hamnade jag inuti Älmhults tveklöst största byggnad bland tonvis med prissatta saker, såsom äppeldelare, äggklyftare och en oändlig massa råttor. Nedan följer en sammanfattning av färden och det följs upp av en analys och slutsats om IKEAs storhet.
- Vi åt frukost för 10 kronor i en ren och fin restaurang.
- Jag tog pennor från alla pennfack jag så, resultatet ej diagramfört.
- Vi tittade på olikfärgade kök och andra rum
- Vi tittade på olikfärgade småsaker.
- Vi tittade faktiskt på olikfärgade allting, då det är ungefär det som säljs på IKEA.
- Jag köpte en bland annat en grön filt, vita tidskriftsamlare och ett rött doftljus.
- Emma köpte bland annat korgfärgade korgar, grytlappsfärgade grytlappar och skogsfärgade grytunderlägg.
- Vi åt mycket mat och gott i en ren och fin restaurang.
Slutsats:
IKEA är ett mycket sympatiskt ställe där alla, oavsett samhällsställning, får äta billig och god mat, införskaffa gratis pennor och papper och kanske framförallt: vem som helst får ta sig en befriande vilopaus i någon av det åtskilliga antal gudomligt avslappnade fåtöljer.
Jag älskar IKEA och Emma, det var en älskvärd dag.
Bilder:
För övrigt så undrar jag varför uttrycket "Minne som en guldfisk" fortfarande utlöser skrattsalvor, det är ju trots allt ganska längesen någon sa det första gången.
Efter det hamnade jag inuti Älmhults tveklöst största byggnad bland tonvis med prissatta saker, såsom äppeldelare, äggklyftare och en oändlig massa råttor. Nedan följer en sammanfattning av färden och det följs upp av en analys och slutsats om IKEAs storhet.
- Vi åt frukost för 10 kronor i en ren och fin restaurang.
- Jag tog pennor från alla pennfack jag så, resultatet ej diagramfört.
- Vi tittade på olikfärgade kök och andra rum
- Vi tittade på olikfärgade småsaker.
- Vi tittade faktiskt på olikfärgade allting, då det är ungefär det som säljs på IKEA.
- Jag köpte en bland annat en grön filt, vita tidskriftsamlare och ett rött doftljus.
- Emma köpte bland annat korgfärgade korgar, grytlappsfärgade grytlappar och skogsfärgade grytunderlägg.
- Vi åt mycket mat och gott i en ren och fin restaurang.
Slutsats:
IKEA är ett mycket sympatiskt ställe där alla, oavsett samhällsställning, får äta billig och god mat, införskaffa gratis pennor och papper och kanske framförallt: vem som helst får ta sig en befriande vilopaus i någon av det åtskilliga antal gudomligt avslappnade fåtöljer.
Jag älskar IKEA och Emma, det var en älskvärd dag.
Bilder:
För övrigt så undrar jag varför uttrycket "Minne som en guldfisk" fortfarande utlöser skrattsalvor, det är ju trots allt ganska längesen någon sa det första gången.
Dagens man!
Han är dagens man. Och århundradets man. Are you sane Bolt?
"Greeting man. Hehehe. White rum!"
För ett tag sen lanserade jag superkonceptet Dagens man på en community, vars namn aldrig någonsin mer är värt att nämna, då den sliter ut all manlighet ur alla som väljer att besöka den. Det var meningen att ting som påverkat min dag eller någon annans dag skulle få en nobel utmärkelse, och så blev det.
Jag tänkte föra vidare det konceptet hit istället och kombinera det med ivrigt bloggande. Så blev det inte riktigt.
Men på grund av diverse påtryckningar från pöbeln (angående manlighet och huruvida det är manligt att blogga (sagt av en dvärg)) har jag bestämt mig för att faktiskt använda min blogg till fler dagsmän. Någon gång. Idag har min dag nämligen inte blivit påverkad mer än av den underbara föregående dagsmannen.
En glad jamaicansk man.
Nu till betydligt mer triviala saker: planeringen för lovets sista dagar!
Fredag: Tomtabacken i solnedgång med Emma samt den tecknade versionen av Det susar i säven.
Lördag: Djurförsök på Emmas hund Bamse. (Friidrotts-VM)
Söndag: Färgglad nedskjutning av människor i Östratorp. (Friidrotts-VM)
Måndag: Jamsession med Kamrat Joel. (Friidrotts-VM)
Tisdag: Mental förberedelse inför morgondagen, troligtvis med Emma. (Friidrotts-VM)
Jag anländer igen.
Jag tänkte föra vidare det konceptet hit istället och kombinera det med ivrigt bloggande. Så blev det inte riktigt.
Men på grund av diverse påtryckningar från pöbeln (angående manlighet och huruvida det är manligt att blogga (sagt av en dvärg)) har jag bestämt mig för att faktiskt använda min blogg till fler dagsmän. Någon gång. Idag har min dag nämligen inte blivit påverkad mer än av den underbara föregående dagsmannen.
En glad jamaicansk man.Nu till betydligt mer triviala saker: planeringen för lovets sista dagar!
Fredag: Tomtabacken i solnedgång med Emma samt den tecknade versionen av Det susar i säven.
Lördag: Djurförsök på Emmas hund Bamse. (Friidrotts-VM)
Söndag: Färgglad nedskjutning av människor i Östratorp. (Friidrotts-VM)
Måndag: Jamsession med Kamrat Joel. (Friidrotts-VM)
Tisdag: Mental förberedelse inför morgondagen, troligtvis med Emma. (Friidrotts-VM)
Jag anländer igen.
Jag måste blogga.
Det är nu det gäller. Det är nu som hela sommarlovets beskärda del av studier ska ta plats.
Efter ett finurligt lov av mycket kärlek och Emma, lite bad, Gotland, en hel del frosseri, sol, glädje, rysningar och ett alldeles avsykvärt arbete, är det nu dags att slappna av lite framför de IB-böcker som slagit läger i min fina spegelgarderob.
Det är ganska trevligt att plugga ändå. På något sätt så skänker IBs utmanande studier avslappnande fridfullhet i mitt sinne. Det ska bli kul att slita ut väsentliga hårrötter och sprida dess smulor över matteboken i frustration.
Jag längtar efter julen, den är fin. Emellertid längtar jag bara efter julen eftersom jag är rädd för det stundande mörkret. Jag avskyr att vakna utan solljus men jag älskar att vakna till en adventljusstake.
Nej, jag är verkligen inte på skrivhumör, jag ber om ursäkt och lyser er i ögonen med silverficklampan på mitt skrivbord.
Nästa gång ska vi diskutera särskrivningar, dagens man och dagens man-fenomenet!
Lev väl tills dess!
Efter ett finurligt lov av mycket kärlek och Emma, lite bad, Gotland, en hel del frosseri, sol, glädje, rysningar och ett alldeles avsykvärt arbete, är det nu dags att slappna av lite framför de IB-böcker som slagit läger i min fina spegelgarderob.
Det är ganska trevligt att plugga ändå. På något sätt så skänker IBs utmanande studier avslappnande fridfullhet i mitt sinne. Det ska bli kul att slita ut väsentliga hårrötter och sprida dess smulor över matteboken i frustration.
Jag längtar efter julen, den är fin. Emellertid längtar jag bara efter julen eftersom jag är rädd för det stundande mörkret. Jag avskyr att vakna utan solljus men jag älskar att vakna till en adventljusstake.
Nej, jag är verkligen inte på skrivhumör, jag ber om ursäkt och lyser er i ögonen med silverficklampan på mitt skrivbord.
Nästa gång ska vi diskutera särskrivningar, dagens man och dagens man-fenomenet!
Lev väl tills dess!
