SMALANDSPOSTEN verkar inte vilja publicera min text, därför publicerar jag den här:

---

Det var en gång en fyrvaktarfamilj som av befolkningen fått uppgiften att varje kväll tända den höga fyren. Detta för att vägleda alla som seglade på havet. Uppgiften var mycket viktig och fylld av ansvar. Familjen hade haft uppgiften att tända fyren så länge någon kunde minnas, och det hade alltid skötts bra.

På senare tid hade föräldrarna spenderat dagarna med att bjäbba på varandra. De bråkade om de mest triviala ting såsom dasstömning och huruvida fadern faktiskt också borde diska grötgrytan ibland. Egentligen strävade de alla efter exakt samma sak; rättvisa, men alltid skulle de gräla.

En dag vid skymningen satt föräldrarna fortfarande och skrek på varandra. Denna gång bråkade de över vilken färg ljuset på bordet skulle ha, röd eller blå. Argumenten de kastade fram var konstiga och oväsentliga och ignorerade alltid det som egentligen spelade någon roll.

Det hela gick så långt att föräldrarna helt glömde tända fyren. Barnen försökte påminna dem, men de blev bara ignorerade eller hyssjade. I flera timmar satt föräldrarna och gnatade utan att agera. Nu kunde bara de mest erfarna kaptenerna navigera sina båtar, inga andra.

Till slut fick den äldsta sonen nog. Snabbt skred han fram mot fyrlampan och tryckte på knappen. Omedelbart spred sig ett frihetens ljus och allt blev synligt.

Men det var för sent.

Ett skepp drämde rakt in i fyren och krossade allt som en gång varit. På skeppets svarta segel fanns en mycket stor blåsippa. Ingen levde någonsin lycklig igen.

---

En film också:

Det är helt förskräckligt och alldeles galet att jag inom en snar framtid ska behöva betala sextio svenska kronor för att ta mig tjugo minuter med en skranglig gammal buss med en omotiverad busschaufför.

Lika sjukt är det att lassa ut ungefär tiotusen kronor av samma valuta till en privatiserad körskola istället för att det finns Körkort A som en kurs på gymnasiet.

Det är rätt sjukt att jag är lycklig med.

Det är mycket som är här nu! Sommaren är det, jag är det, framtiden är det och mina IB-betyg är det.

Sommaren är fantastisk. Jag älskar den. Det är varmt, skönt, härligt och avslappnande gött. Jag har bara suttit och läst, sovit, ätit, gosat, vattnat, skrattat, sjungit och spelat hela dagen. Samtidigt har jag gjort andra viktigare sysslor som att skriva brev. Alltså är sommaren som den ska, en blandning av viktigt och oviktigt. Igår hade jag och Emma ingen ström här. Åskan tog den så det sprakade om den. Men med lite kontakt med Italien, Thors och ett gott stycke ström i min kropp kom den tillbaka.

Elias cyklar till Örebro.

Jag är här, och det är jag nöjd med.

Framtiden längtar jag efter, även om jag som sagt är nöjd. Jag vill kunna köpa Coca Cola när jag vill och skriva en bok.

IB-betygen kom via internet. Man skulle logga in med en avancerad PIN-kod och jag antar att alla skrev fel första gången på grund av nervositet. Efter lite kämp kom jag in på sidan där mina tre tuffaste år någonsin skulle avslöjats. Det visade sig att jag samlat ihop 37 poäng. Trettiosju. 37 av 45! Det omvandlas till 19.31 till Svenska mått mätt. Är rätt nöjd med det, och framtiden ser fin ut. Till och börja med ska jag plugga Juridisk översikt på distans och samla pengar.


En bild min grupp gjorde på jobbet som jag kan berätta om om ni vill. Kul jobb! Denna bild vann en tävling. Den heter ABSTRAKTOR.

Jag vill avsluta detta medvetet osammanhängande blogginlägg med ett filmtips (http://www.thehuntforgollum.com/updates.htm) och en uppmaning att inte rösta på Sverigedemokraterna.

Jag snubblade över en rolig reklam häromdagen. Självklart var den inte skapad för att vara rolig, utan bara för att locka kunder. I reklamen poserar Magdalena Graaf, en flicka som tidigare var känd för att göra sig bra på bild. Numera är hon seriös TV-personlighet i höjdarprogrammet Postkodmiljonären.

Här är den hysteriskt roliga reklamen:



Titta på hennes ansikte! Är det ett ärligt leende? Varför har hon påsar under ögonen? Varför har hon en enorm utväxt? Varför har hon inte duschat på flera dagar?

Det är tydligt att Magdalena Graaf har bytt karriär fullständigt. Men det är lika tydligt att det finns människor som inte är bra nog för sina jobb. Imorgon ska jag söka jobb som modell, fotograf, sminkös och layoutare hos Postkodmiljonären.

Köp en lott!